Dumma höns? Ohhh no!

Jag bara älskar att studera mina fåglar. Kan sitta länge och bara glo på dom och se hur de beter sig och hur olika de är varandra. Min höna Bea som är ganska nyinflyttad har en stor personlighet. Väldigt framåt från första början trots att de inte hade så lätt att komma in i gammelgänget.

Efter några mjölmask så var jag hennes bästa kompis (förutom hennes "syrra" Majken). Hon är så extremt nyfiken på allt även om de är lite skrämmande. Smart är hon också. I de förra hemmet var de aldrig ute på vintern men här få de gå ut och in som de vill. Men snön var väl inget som hon var så värst förtjust i. Men Bea hade lösningen! 

Stockgungan som ingen annan har vågat sig upp på, såg Bea var hennes enda chans att våga sig ut. Hon spanade in den en lång stund sen stog hon sats och flög från luckan upp på stocken!  Satt och glodde en stund ut över ägorna. Sen blev hon nog kall om sina små tår och flög in igen till tryggheten och värmen! Jag säger då de, de är smartare än vad folk tror. 

Begreppet Hönshjärna är inget ord som ljuder från min mun kan jag lova. 

Efter några små steg i snön har de blivit lite mer bekväma med det konstiga underlaget. 

Nu är det Bea och Majken som är mest ute och kollar läget i hönsgården.

Bea har redan nu fått ett eget porträtt i akvarell. 

Höns är experter på rutiner. 

Har det nån gång varit med om nått som gynnar dom, dvs mat, har de anammat det direkt. 

Gammelgänget får gå fritt på tomten och de gillar att vara där jag är. Det spelar liksom ingen roll om jag är inne eller ute… är jag inne så får jag räkna med att bli iakttagen genom altandörren in till vardagsrummet. Ignorerar jag dom så blir jag varse om det, de snackas och jämras och kan till och med knackas på så jag verkligen ska se att de står utanför och vill in och hälsa på. 

Fiona brukar va den som tar kommandot. Även den som har längst tålamod att stå kvar läääänge och ger inte upp i första taget. 

Idag fyllde jag på i torvbadet. Det blev direkt fullt och nästa lite kaosartat då ALLA skulle i samtidigt och sprätta och vältra sig i torvet. De älskar att ligga och njuta och rulla runt!

I morgon är de dags för en storstädning i hönshuset och lite finjusteringar på bajsbräda och foderautomater. 

Märta & Agnes - Rikskändisar!

För er som inte läste Expressen i mellandagarna efter jul så får ni chansen att läsa artikeln om Märta, min ena höna som fick följa med på julfirande i Örebro!

http://www.expressen.se/husdjur/mobbade-honan-marta-fick-ny-van--en-hund/

Mitt hönshus - bygget steg för steg

 Jag har byggt mitt eget hönshus, nu i efterhand så skulle jag byggt större men har tyvärr inte plats för större så jag får helt enkelt nöja mig med de jag byggt. Jag valde att bygga ett rejält och stadigt hus med isolerade väggar. Det är på ca 6 kvm. Hönsgården är på ca 9 kvm. Det är sällan de behöver vara i hönsgården, dom gillar den inte alls, de vill så klart vara fria på trädgården!

Nedan får ni se steg för steg hur jag gjorde!

För att få en ordentlig och stabil grund grävde jag ner betongplintar

Reglade upp för golv, isolerade, plastade och sedan tjocka masonitskivor för  golv.

Började bygga en vägg på plats men insåg sedan att de var mycket lättare och bygga klart en hel vägg liggandes med isolering och plast och sedan resa den färdigbyggda väggen.

Nästan klar med två väggar...

Klädde inneväggarna med träpanel. Anledningen var för att de var de billigaste alternativet just då. Jag rekommenderar inte det då de blir en massa småspringor mellan planken. Om man någon gång skulle få problem med ohyra så är de svårt att göra rent...

Vägg nummer tre på gång att reglas upp..

Jag valde att bygga ett snedtak på huset. En mycket lätt konstruktion.  Man får bra utrymme inne, snö och vatten rinner lätt bort från taket. Det svarta ni ser på utsidan är asfaltsboard. Det är en skiva som är impregnerad med asfalt vilket gör att den är vattenavisande och vindskyddad. Utanpå den spikade jag sedan på träpanel som jag sedan målade med svart slamfärg.

Dörr och fönster på plats. Fönstret är ca 100x120 cm, 3-glas isolerfönster underhållsfritt. Köpte det på blocket för 50kr, riktigt fynd! Går att öppna som på bilden med lite glipa med spärr, perfekt på sommaren om man vill ha lite öppet på natten. Kan även tippa runt fönstret helt när de ska tvättas. 

Dörren kommer från vår källare. 

På taket valde jag att lägga vanlig takpapp. Till nästa vinter ska jag ev lägga plåt på taket för längre hållbarhet. Tegel kan jag utesluta då jag inte byggt takstolarna så hållbara för den vikten.

VARNING - Risk för att bli kycklingsjuk!!

Jag är så glad att jag tog så mycket kort på mina små dunisar när de var bebisar!!

Sitter framför datorn och försöker få ordning på alla 1000-tals hönsfoton.

Det är väldigt farligt att sitta och titta på alla kort och en äggkläckningsmaskin står på inköpslistan, jag ni förstår ju vart tankarna leder…!

Mer foton kommer inom kort!

En av mina favorit kort! Nugget (min hel svarta höna som jag omplacerat) såg ut som en lite örn unge när hon var kyckling!

Fiona var orädd redan som liten, hade jag kunnat mer så hade jag nog redan då förstått att de skulle bli tupp av henne.

Polly fick inte plats på den övre pinnen en kväll. Dags att gör a en längre pinne som alla fick plats på. De växte fort!

Då som nu. Tore har koll på läget, lite svårt att slappna av. Fiona lika trygg som vanligt, somnar alltid först på pinnen!

Jag bara älskar det här kortet! Tror jag ska förstora upp det på kanvas!
Älskade älskade små dunisar!!

Välkommen in - Välkommen åter!

Så klart mina höns är bortskämda, va trodde ni?!

När de va kycklingar bodde de inne hos oss i en stor trälåda med värmelampa tills fjäderdräkten hade utvecklats och de var stora nog att flytta ut i hönshuset. De var liksom planen. Men så blev det inte eftersom hönshuset inte riktigt var färdigt byggt. Så de bodde kvar lite extra länge inne hos oss. 

Vilket jag absolut inte hade något emot, men min sambo var väl inte lika glad och nöjd som jag, 

och hönsen! 

Jo, de jag vill ha sagt med detta är att de är ju så vana med att gå omkring inne hos oss och de vet ju att hönsmamma alltid ger dom nått gott och äta när de kommer in på besök.

Den här gången fick de fullkornsgröt med gojjibär i. De smaskades och smaskades. 

Agnes, vår hund, var väl inte lika road då hon vet att det är bara att sitta och vänta till hönsen ätit klart, finns det då något över så får hon äta upp de. Ja, ni ser ju själva på blicken!

Polly vill ha mat, inte bli fotad...

Agnes börjar tappa hoppet, blir den nån gröt över eller?!

Tore har inte riktigt det bästa matskicket. 

Fiona håller koll så alla får äta i lugn och ro.

Polly 

Sen är det lite delade meningar hur länge de får vara inne. 

Enligt mig räcker det med en halvtimme men gänget tycker ofta inte det är länge nog.

Då vet man vad som väntar, de ställer sig på altanen och glor in i vardagsrummet och psykar mig i 10 minuter. Och ja, de lyckas men inte så pass att de får komma in igen. Utan jag öppnar dörren och säger åt dom att gå nån annanstans och glo istället. Till svar får jag oftast lite mutter och klagomål i långa melodier. 

Den nya drogen - mjölmask

Idag har jag fotat Alla mina fjun!

Det tog ett tag innan jag blev klar, speciellt vaktlarna. De är liksom inte kända för att stå still en sekund..

Folk skulle ha sett mej när jag låg på knä inne hos vaktlarna och försökte locka och pocka så de skulle kolla in i kameran! Tycker själv jag lyckades ganska bra.

Jag ska ge er ett tips på hur ni blir bästisar med era vaktlar och höns, MJÖLMASK!!

Ni tänker säkert att "-Mina höns är galna i majs" 

eller -"Mina vaktlar är tokiga i rivna morötter".

Nej nej, ge dom mjölmask så ska ni få se på galna fåglar! Men passa er för att ge för mycket, de innehåller 95% fett de små rackarna!

Mjölmask finns att köpa på de flesta djurbutiker som säljer prylar till reptiler. Svindyrt, ca 800kr/kg men jag brukar köpa en stor näve som brukar kosta 65kr. De räcker ca 2 veckor som godis för alla.

Nu håller jag på att föda upp egna mjölmaskar, men de tar sin tid. Mer om dom får ni höra om lite senare. Ni kan se alla ny fotade höns och vaktlar under flikarna längst upp.

Ginny är värst när de gäller mjölmask. Hon är beroende av drogen!
Hon gör vad som krävs för att få tag på dom.
Hoppar högst, pickar på mina händer, sliter i mina kläder.
Visst är hon för söt min älskade Ginny!? Vi fick en speciell kontakt redan på vägen hem i bilen.
Hon är tamast och brukar få komma in på kvällarna och mysa och spatsera omkring inne hos oss.
Hon ser verkligen lycklig ut!

Inez har precis fattat grejen att mjölmaskarna kommer från mina händer. (i början så kastade jag ut de på golvet för de skulle upptäcka hur gott de är) Så fort jag sätter mig på huk kommer hon springandes. Idag satt hon på deras lilla övervåning och hade första parkett i hjöd med maskburken.

Lilla Pip är lite mer försiktig men hon kommer nog bli varm i kläderna snart!

Vilda som har haft lite otur senaste tiden (ägg som fastnat och framfall) har jag hanterat den del. Innan var hon den som var mest rädd och skygg, nästan så jag tyckte så synd om henne att jag funderade på att ta bort henne pga stressen.
Men nu är hon med i "tiggarligan"!

Äntligen!

Nu har jag äntligen kommit mig för att starta en ny blogg om mina älskade höns och vaktlar!
Skulle räkna mig själv som nybörjare men tänker att det är ju alla från början och jag kan dela med mig av mina erfarenheter och tips! Allt jag lärt mig om höns och vaktlar är från ett antal olika grupper på Facebook. Kan varmt rekommendera dessa grupper: Vi som har höns, Vi som har vaktlar och Vaktel,diskutera allt, köp,sälj.

Idag tänker jag inte lägga upp en massa text utan ni får istället se mina fjun, både stora och små!

Polly

Märta

Tore (höna)

Fiona (tupp)

 Mina höns har jag haft sen
de va små kycklingar, där av har de kvar sina namn, det dröjer ett tag innan det går att könsbestämma höns och jag trodde verkligen Tore var en tupp och lika så att Fiona var en höna. Många tycker att jag är lite knäpp som inte döper om dom ,em Fiona är liksom en Fiona, det går inte att ändra på de! Från början hade jag 7 st kycklingar. En som hette Rut tog vi bort ganska omgående då vi insåg att de var en tupp, och Rut var inte av den trevligare sorten, tyvärr..
Min älskade tupp Tiny fick flytta då han galde hela dagarna.. Inte så uppskattat av grannarna.. Men han har det jätte bra hos sin nya ägare och sina 4 nya damer!
Nyligen omplacerade jag min älskade Nugget (ska lägga ut en bild på henne och Tiny), hon behövde komma till en större flock så hon slapp kämpa om sin plats hela tiden. Hon kämpade så för att behålla sin rangordning att dom gjorde det till vilket pris som helst. Hon blev helt enkelt elak mot de andra. Även Nugget kom till en fantastisk familj och en stor flock!
Jag åkte med henne till Västerås till en tjej som har en riktigt stor gård med massvis av höns. Mest rashöns men även lite blandisar som Nugget bor med.



För ungefär 3 månader sedan skaffade jag mig 9 vaktlar vara 2 tuppar. rasen som jag har heter Japansk Jumbo vaktel och väger ca 200-275 gram. Det är en markfågel men kan flyga, dock inga höjdare på att flyga men blir de rädda eller skrämda flyger de rakt upp (oftast helt okontrollerat och sedan störtar, förhoppningsvis utan skador..) Vaktlar kan man tyvärr inte ha löst på trädgården som man kan ha med höns, de har så mycket vilt i sig och rymmer lätt. Med tanke på färgen är de kanske inte så lätta att hitta.. Med tiden har jag utökat min vaktelgrupp och i dagsläget har jag 17 st. Vaktlarna trivs bäst utomhus året runt.  Jag har valt att låta mina bo i mitt växthus på ca 6 kvm som jag inrett så natur identiskt som möjligt.

Frugan

Stella

Älskade Ginny (världens coolaste vaktel!)

Brorsan (tupp)

Inez 

In och utsläpp i jordbadet!