fredag 8 maj 2015

Varför kan en tupp bli aggressiv och hur agerar man?

Jag ska i detta inlägg beskriva hur jag upplever varför en tupp kan ändra sitt beteende och hur jag har hanterat situationer då min tupp visat tydligt att han tycker jag är för nära han och hans hönor. 
Jag vill förtydliga att detta är mina åsikter, tankar, spekulationer och erfarenheter. 
Detta är ett ganska hett ämne då många har väldigt delade åsikter om hur man hanterar en aggressiv tupp  och varför den blir aggressiv.


Förord

Jag tycker det är oerhört intressant med djurs beteende och kroppsspråk. Man kan lära sig otrolig mycket bara att sitta och iaktta för att sedan koppla ihop vissa beteenden med olika situationer. 
Jag har jobbat några år med hundar och har egen hund med diverse problem så jag har varit tvungen att lära mig mycket om deras kroppsspråk och signaler. 
De flesta djur har liknande kroppspråk/signaler. Många basic beteenden kring exempelvis, jakt, flykt, revir, rädsla, undergiven mm är ganska lätta att se och förstå. 
Jag försöker alltid att sätta mig in i hur djurens beteende fungerar och då är det lättare att förstå varför de agerar på ett vist sätt osv. Det man ska utesluta helt är att jämför djur med människan. Många gör tyvärr detta även fast det vet om att vi inte funkar likadant. Tex bestraffar ett djur långt efter ett osunt beteende, detta kan inte djur koppla ihop, de är inte långsinta men de har ett långt minne men inte på samma sätt som vi människor. 
En djur föds aldrig aggressivt. 
Ha alltid i åtanken att en aggressiv/elak/vaktande tupp kan vara sjuk eller ha ont någonstans.
En tupps jobb är att vaka över sin flock och skydda/varna sina hönor mot olika faror.

Nu till varför vissa tuppar blir sk aggressiva mot människor. 


Jag har haft min tupp sen han var lite kyckling, lika så halva gänget av hönorna. Två relativt nya hönor har tillkommit utan större problem. Tuppen är snart 1 år.
Det har aldrig varit något problem med tuppen, har kunna hålla i honom i famnen och gosat, kommer på inkallning, har aldrig visat en tillstymmelse till aggressivitet. 
Min upplevelse är att man ska vara uppmärksam och något förändras eller en händelse som utmärker sig då tuppen  har fått ett förändrat beteende. Det kan vara något som vi människor inte tycker är något konstigt eller anmärkningsvärt. 
Jag hade innan läst många trådar på Facebook hur man har problem med tuppar som attackerar människor och i vissa fall andra djur. 
Tyckte det var intressant. Eftersom jag är så fascinerad över djurs beteenden så började jag testa min tupp lite försiktigt, bara små små justeringar i mitt sätt att vara. Låtsades att jag tvekade lite när jag skulle in till dom, när jag skulle ge mat så ryckte jag undan min hand osv. Jag märkte direkt en reaktion hos tuppen. Han uppmärksammade min förändring i kroppsspråket. Men han gjorde inget. 

Min tupp blev förändrad i sitt beteende nästan över en natt. 
En granne ett hus bort skaffade höns och tupp. Den tuppen galer mycket enligt mig då jag är van med min som bara galer tidigt på morgonen i hönshuset och sen inget mer på dagarna/kvällen. 
Min tupp började svara upp på den andres kukulicku efter några dagar då den förstått att den ev fått konkurrens. Det var då den gick till attack för första gången. Jag blev så paff att jag bara stod still och gapade, då fick jag en kick till. Detta höll på i ca 2 veckor från och till, ofta när jag släppte ut dom i hönsgården för frukost eller när de va lösa i trädgården. Även när jag gick för bli i högt tempo nära hönsen och tuppen. 
Oftast för morgonen, skämtade min sambo att tuppen hade fått väldigt dåligt morgon humör!
Det tog ett tag innan jag kopplade vad som hade hänt och varför han agerade på detta sätt.
Min teori är att en annan tupp helt plötsligt dök upp (grannens) och nu var han beredd på att försvara sin flock till varje pris och då gav sig på mig när han tycker jag var för närgången.
Så min åtgärd var att visa mer respekt till honom och hans hönor, ge honom mer utrymme och undvika situationer då jag gick rakt emot honom eller passera för nära. Så han började koppla mej med= icke hot/fara/konkurrens/obehag
Respekt ger respekt. 

Varför kom jag på just att agera på detta sätt?

Jag tänkte bara på hur jag skulle gjort med en hund som betedde sig liknande sätt.
En hund som känner sig hotat skulle jag aldrig exempelvis trycka ned på marken, hytta med en kratta, göra mig stor och springa mot den, kasta vatten, ta upp hunden och hålla den uppochner i benen, ge den en känga eller i värsta fall ta fram yxan och hugga huvudet av den. 
Detta är vad många människor gör med sina tuppar som blir aggressiva…tyvärr.
Några kanske lyckas att skrämma sin tupp så pass mycket att den inte vågar visa att den känner sig hotad. Men jag anser bara att det är en tickande bomb som går om kring. Troligtvis så har den associerat dig med hotet och dig med "bestraffningen" så om den blir hotad av en annan människa så kommer den troligtvis attackera igen. Samma gäller med hundar, du kan tukta din hund så den blir så pass rädd för dig att den inte våga göra något annat än att lyda dig. Men om en annan person håller i kopplet och hunden upplever något hotfullt kommer den troligtvis våga agera utåt när den inte har sin hemska och läskiga hundägare bredvid sig….
En väldigt intressant anmärkning kring detta är att tuppen ALDRIG gått på min hund, trotts att hon är lite oförsiktig och kommer springandes mot dom ibland. Hon kan gå fram och äta med dom utan att tuppen bryr sig. Ska tilläggas att min hund har aldrig gjort någonting mot hönsen/tuppen. Hunden har till och med varit väldigt nära när tuppen attackerat mig utan att hon blivit inblandad. 

Varför då kanske ni undrar?

Jo, min teori är att tuppen ser att hunden inte utgör något hot, han läser av det i hennes kroppsspråk. 
Tuppen vet inte om att det är en kamphundsras och att hon skulle teoretiskt sätt kunna döda honom i ett bett. nej, de ända han kan göra är att läsa hennes kroppsspråk och utgår från det, trotts att de är helt olika djurarter. 

Men om man nu har förstått vad allt detta går ut på men tuppen slutar inte med sitt beteende utan fortsätter att gå till attack även fast man ger honom mer space och respekt?

Här tänker jag samma sak som med hundar. Vi inbillar oss att vi är bekväma med djuret för vi har förstått dess agerande. men i själva verket har vi inte ändrat vårt kroppsspråk, vilket vi tror.
Det kan vara så att man tvekar en extra gång innan man går in i hönshuset eller tvekar lite när man passerar tuppen ute på gräsmattan. De är inga dumma djur, de har stenkoll både på dig och omgivningen. Är du inte bekväm med din tupp så kommer inte han vara bekväm med dig. Det är min teori. 

Om man du inte kan förhålla dig till din tupp och det inte blir bättre?

Då tycker jag att man ska omplacera den. Framför allt om det finns barn med i bilden som kan bli drabbade och skadade. Det finns mycket stora chanser att den kommer bli som vanlig ingen i ett nytt hem! Om ingen vill ha tuppen så kanske ev avlivning krävs. 
Men det man ska ta med sig är att det är ett djur och den agerar som djur gör i hotfulla situationer och ge den en chans att få tillbaka förtroendet för dig för att sedan kunna visa dig respekt!

Lycka till och tack för att du tog dig tid att läsa detta!



måndag 4 maj 2015

Det som inte fick hända hände….

Sorgen och förtvivlan är stor. Jag kan fortfarande knappt inte fatta att det hänt trotts det gått en vecka. 
Förra måndagen tog sig troligtvis en räv in i voljären och dödade alla mina 25 små älskingar…
18 stycken tog den med sig och 7 låg kvar döda när jag skulle upp och ge frukost till dom. 
Dom hade bara hunnit njuta av deras fina ny hem i knappt en vecka.
Två dagar innan hade en av mina egenkläckta kycklingar lagt sitt första ägg. 
De hade funnit sig till rätta och vissa av dom hade redan fått sina favoritplatser. 
Jag tyckte vi hade säkrat upp så bra runt om voljären med nät som gick ut en bit och vi hade lagt stenar på de ställen som behövdes, men icke. Djuret som tog sig in hade prov grävt på ca 4 ställen innen den hittade ett mellanrum mellan två stora stenar och tog sig in. Måttet på hålet var ca 10 högt och 15 cm brett. Inget blod, inga fjädrar eller några andra typ av spår hittade vi. Spårlöst hade den tagit med 18 st. 
Jag hoppas så innerligt att de gick fort och att ingen led. 
Mina älskade älskade små vaktlar.

Naturen har sin gång och det är bara att acceptera men det är svårt när de alla betydde så oerhört mycket för mig. Nu har vi säkrat upp så mycket vi kan.
Lagt ännu mer nät ca 50 cm, hällt betong över allt och lagt markplattor, tegelstenar och stora stenar över. 
hålet som djuret grävt och tagit sig in

när och tegelstenar. (Träskrivorna till vänster ha inget med säkerheten att göra.)

Nät, betong och markplattor. bredvid ligger stora nedgrävda stenblock.

Framför nätdörren har jag nu också säkrat med stora stenblock. 



fredag 24 april 2015

Vaktlarnas helt nya voljär!

Äntligen är bygget klart och vaktlarna flyttade in i onsdags!
De var först väldigt misstänksamma men tillslut när spänningarna hade släppt blev det full fart. De badades på lite olika ställen, klättrade på stenar, undersökte deras lilla gräshörna och stod och titta ut genom de låga fönstren. Nu har de en yta på ca 10kvm + en lite övervåning på 1 kvm. 


I två veckors tid har jag försökt att så gräs för de skulle ta sig innan de skulle flytta in. Men icke. 
Så jag grävde upp lite större grästuvor och satte in så de skulle bli lite mer naturligt. 
En lite gran och en lite hasselbuske fick också flytta in.


Under säckväven är det en nerkapad jasminbuske. Tanken var att jag skulle dra upp hela busken och dess rotsystem men den planen fick jag ändra direkt. Rotsystemet från helvetet skulle man kunna säga… Vaktlarna är ju experter på att fastna och göra sig illa på de mesta så jag fick helt enkelt näta in de korta stubbar och pinnar och sedan klä den med säckväv. Den kommer ju snart skjuta nya skott så då får jag klippa ner den igen. Som sagt så gäller det verkligen att vaktelsäkra helt och hållet så man slipper missöden då nån fastnar och skadar sig. 


Ginny och de två ungtupparna fick prova VIP terassen!
Där har jag lagt ut uppblött och torkad halmpelets så de blite lite mjukare och behagligare för dom. 
Än har de inte funnit nått intresse att vara där uppe. men till sommaren när de blir lite varmare och inte så blåsigt som det har varit nu de senaste dagarna så kommer nog många vilja ligga där och njuta!
Under terassen är de ett perfekt sovställe att krypa in under och mysa i höet.



En ihålig stamm som vi hittade har vi kapat till som ett gömställe eller rede.


Voljären är byggt av tryckimpregnerat virke för längre hållbarhet. Taket är i plåt. Ena sidan har vi satt upp spaljeer för lite insynsskydd. Till höger om dom har vi satt 4 fönster som ska funka som vindskydd.
På motsatt sida sitter en stor plexiglasskiva även den som vindskydd.
Vaktlar gillar inte drag och blåst inte heller regn och fukt. Små kräsna rackare..
På de övriga delarna är det putsnät/svettsnät. Det är mindre rutor ca 1x1 cm och mycket starkare än hönsnät. Här i trakterna finns de både mård, iller, grävling, räv mm. Dom djuren tar sig lätt igenom hönsnät. Jag har även grävt ner snett utåt ca 20 cm så om nått sovdjur skulle försöka gräva sig in så kommer det ta stopp. På några ställen har jag även lagt stora stenar allt för att göra de så säker som möjligt. 



Det är kanske inte de rakaste bygget jag byggt med eftersom jag ville utnyttja all yta så fick de bli lite snett och vint. Marken är även lite lutande. Taket är ca 5 cm högre vid ingången och lutar åt spaljeväggen för att snö och vatten ska rinna av. 


Att ha full ståhöjd i voljären är de mest bekväma och praktiska. De kostar inte så mycket mer och de underlättar vid städning och tiden där inne när man spenderar tid med dom. 
Hela bygget med nät, virke, plåttak mm gick på ca 4000kr. Det ser inte ut som att de kostade så mycket men vill man ha ett ordentligt tak och ett bra nät så får man räkna med den summan. Fönstren och plexiglasskivan hade vi sen tidigare. 

tisdag 7 april 2015

Skadad vaktel

Man får alltid vara beredd på att saker och ting kan hända med sina djur.
Därför är det så viktigt att titta till dom flera gånger om dagen. Speciellt vaktlarna. 
Denna gång var de lilla Dino som for illa. Dino är en av ungdomarna som jag tror är en tupp (eftersom han är så mörk i nacken så tror jag det) hittade jag en morgon helt blodig på ena vingen. Det såg värre ut än var det va. De andra hade börjat picka på honom lite och så fort de kommer blod så pickar de mer och mer då de blir lite triggade på olika färger och nyanser. 
Jag tog in hom direkt och sköljde av vingen och kollade noggrant igenom honom efter sår eller fraktur. 
Eftersom vingpennorna är fyllda med blod och vävnad så blöder det mycket när någon går av eller pickas sönder. Man kan jämföra med hundarnas klor om man klipper för långt och blottar pulpan. 
Jag tvättade rent ordentligt och virade in honom i en handduk där han fick vila och ta igen sig och torka. Han somnade direkt :)



Efter några timmar med massa mys och värme så var Dino fit for fight igen!
Å vilken liten godig han är då! Jag är helt övertygad att det är Ginnys bebis! Finner sig i allt, ligger och myskurrar i famnen, inte ett dugg rädd. Och visst är dom lika!!?
Han har blivit en av mina favoriter bland de yngsta. Oavsett om han nu är en tupp eller ej så kommer han få stanna och föra sina gener vidare!
Tanken var att Dino skulle få vila upp sig och sova inne i en egen bur men eftersom han piggna på sig så snabbt så fick han prova och komma in till sina kompisar igen, det gick jättebra och ingen va på honom så han fick återgå till vardagen :)







Varje dag får mina vaktlar grönsaker och frukt. 
Jag har en lite stubbe inne hos dom som både funkar som sittplats till mig :) och buffebord till dom!
Har borrat hål i den så jag kan lätt trä på frukter och grönsaker på stålpinnarna. Då slipper de ligga på marken och bli spåningt och bajsigt. Fräsch och behändigt! 
Idag serverades äppelhalvor, broccoli och salladshuvud. 


En utav mina ungtuppar Didrik!
En stilig honungstupp.


Maggie ger mig en sträng blick…
hon vill nog inte bli fotad. 


kafferep i favorit redet!


Twiggy lila söt och nätt som alltid!


Gulliga Vittra ligger och myser och njuter av att solen skiner in!


tisdag 31 mars 2015

Hur man ser skillnad på vakteltupp och vaktelhöna

Det är lite klurigt hur man ser skillnad på tupp och höna. På höns är det lättare då man hyfsat tidigt kan se på slör, kam eller sadelfjädrar om det är en tupp. 
Vaktel tuppar har varken kam, slör eller sadelfjädrar. 
Det lättaset och säkraste sättet är att titta i rumpan på vaktlarna när det börjar bli könsmogna vid 6-8 veckors ålder. Har man tur kan en tupp börja gala tidigt runt 3 veckor ålder. 





söndag 29 mars 2015

Mycket har hänt!

Det är helt otroligt hur fort tiden går nu. Veckorna springer iväg och det är knappt man hunnit förstått att det snart är vår på riktigt!
Vacktelkycklingarna är inte längre kycklingar utan snart fullvuxna! Nu efter drygt tre veckor har jag kunnat könsbestämma några av dom. Beroende på om de är färgrena eller inte så går det att könsbestämma vissa färger. Dessa fyra är honungsfärgade och då är det ganska lätt att se om de är en tupp eller höna. 



Vaktel 1 = tupp
Den har inga prickar/fläckar på bröstet och mera rostfärgad än vad hönorna är på bröstet.


Vaktel 2 = höna
Prikar/fläckar på bröstet och inte lika mycket rostfärgad som tuppar


Vaktel 3 = tupp
Rostfärgad och inga prickar/fläckar på bröstet.


Vaktel 4 = höna
Prikar/fläckar på bröstet och inte lika mycket rostfärgad som tuppar



Detta är en viltfärgad höna.
Tupparna har inte så ljust bröst som hönorna.
I min lilla kull fick jag bara en viltfärgad kyckling.
Har en höna sedan tidigare, Inez!

Inez är en viltfärgad höna

 Resten av gänget är inte lika lätt att könsbestäma pga att alla är inte färgrena och vissa färger går inte att könsbestämma utan man får helt enkelt vänta tills de blir könsmogna och se om nån galer, lägger ägg eller se om de skummar ur rumpan = tuppar.






Kläckaren är laddad….. igen!!

Jag förstår de som kläcker fram kycklingar hela tiden. När man väl har börjat är det svårt att inte göra de flera gånger! Denna gång har jag laddat kläckaren till max! ca 40 ägg tror jag det blev. Eftersom jag måste vända mina ägg själv 2 ggr om dagen så kan man inte proppa den helt full utan de måste finnas lite svängrum. Min kläckare är helt manuell. inga konstigheter, väldigt simpel. 
Startade kläckaren onsdagen den 25 mars. Runt den 9-10 april borde det va dags för kycklingarna att komma ut! 




Det var smidigt att ha kycklingarna i badrummet, när det var städdags fick se springa runt och faxa och studsa i badrummet och sen var det bara att svabba av golvet efter dom. 
De fick börja smaka och uppleva lite olika nya varianter på mat, mixad majs, mixade gröna ärtor, salladsblad, frystorkade mjölmaskar. Majsen var klart en favorit! 
Efter ca 2,5 veckas ålder kan man låta de provsmaka lite, men inte ge för mycket. 




Dexter som jag tror dessvärre är en tupp, bara en känsla jag har, kan man tyvärr inte könsbestämma ännu pga färgkonstellationen. Det är en mycket livlig liten varelse, kläcktes först av alla och är lite av en mobbare. Startar lite muck och gräl och sen blir de full fart på alla. 
Men väldigt fin liten vaktel!


Fixade en liten ramp och hydda till dom så de fick lite mer stimulans när buren bara blev trängre och trängre. Spännande och svårt att ta sig upp på med de vingliga benen!



Har även haft olika material i buren för de ska hända lite från dag till dag. Denna gång fick de in ett stort lass med hö som de fick bädda och sprätta i. De va tydligen väldigt mysigt att bädda ner sig och mys i. 




Min älskade och väldigt speciella vaktelhöna Ginny!
Hon är så tam och mysig. Hon fick för första gången förlja med ut på ett litet äventyr i trädgården i de fina vädret igår. 
När jag går in till dom inne i växthuset brukar alltid Ginny möta mig vid dörren sen stå hon och tittar ut och upp mot himlen och drömmer sig bort en stund innan hon kommer och äter av de godiset jag har med mig. Hon sticker ut i sin personlighet och utstrålning jämfört med de andra så jag tror nog vem som helst skulle kunna se de!


Älskar hennes blå plirande ögon



" I´m the queen of the world!!"

Jag har bytt ut allt granris mot nytt då de blir så dammigt och tråkigt så fort. 
Släpade med en liten fälld gran från skogen som fick flytta in till vaktlarna. 


Det populära redet fick lite extra granris över sig så de blir lite extra mysigt.




Ungdomarna flyttar hemifrån!

Det optimala för kycklingar att flytta är vid ca 4-5 veckor ålder. 
Då räknas de som helt fullvuxna. Men eftersom växthuset är helt dragfritt och har värme så bestämde jag mig för att göra flytten redan efter 3 veckor och 3 dagar. 
Jag ställde först in hela deras bur inne hos de vuxna ca 30 minuter, kände av läget och stämningen och lyfte på locket så de fick hoppa ut. 
Man kan ju tänka sig att det är de vuxna som styr upp ungdomarna och visar reger och förhållningsätt. 
Men icke. Ungdomarna började röja runt precis som de ägde stället! Började bada på lite udda platser, äta mat, jaga de vuxna, ta över favvoredet helt och hållet! Jag satt bara och gapade över hur ombytta roller det blev. Otroligt intressant och se hur varje individ agerade. 
De honungsfärgade vakteltjejerna var värst av alla, de va ritkigt sura och jaga bort de vuxna direkt om de kom för nära. Den enda som flippade ur lite var tuppen Brorsan. Han va på de nya honungstjejerna och testosteronet bara sprutade ur öronen på honom. Fick ta upp honom i knät så han fick lugna ner sig en stund. Den enda vuxna som fick vara kring de unga var så klart Ginny! Hon är ta mej tusan helt fantastisk!! Hon bara knatade in i redet och la sig längst bad och tog sig en liten powernap, ingen protesterade. Älskade älskade Ginny!


Ginny ligger längst bak och myser


De andra vuxna höll sig på sin kant och iakttog galenskaperna på säkert avstånd.

Honungsbrudarna har t o m tagit över ett ägg som de tycke skulle bli deras!

Vid läggdags så intog de vuxna övervåningen och gången upp till övervåningen för att slippa ungdomarna!

Brorsan i  mitten, han sov nog gott i natt efter att har varit så i gasen  på eftermiddagen.

Hängde in en till värmelampa och la lite hö under, ungdomarna fattade vinken direkt och började kvällsputsa sig inför läggdags.


Avslutar dagens inlägg på min älskade tupp Fiona och mig i eftermiddagsolen!