fredag 8 maj 2015

Varför kan en tupp bli aggressiv och hur agerar man?

Jag ska i detta inlägg beskriva hur jag upplever varför en tupp kan ändra sitt beteende och hur jag har hanterat situationer då min tupp visat tydligt att han tycker jag är för nära han och hans hönor. 
Jag vill förtydliga att detta är mina åsikter, tankar, spekulationer och erfarenheter. 
Detta är ett ganska hett ämne då många har väldigt delade åsikter om hur man hanterar en aggressiv tupp  och varför den blir aggressiv.


Förord

Jag tycker det är oerhört intressant med djurs beteende och kroppsspråk. Man kan lära sig otrolig mycket bara att sitta och iaktta för att sedan koppla ihop vissa beteenden med olika situationer. 
Jag har jobbat några år med hundar och har egen hund med diverse problem så jag har varit tvungen att lära mig mycket om deras kroppsspråk och signaler. 
De flesta djur har liknande kroppspråk/signaler. Många basic beteenden kring exempelvis, jakt, flykt, revir, rädsla, undergiven mm är ganska lätta att se och förstå. 
Jag försöker alltid att sätta mig in i hur djurens beteende fungerar och då är det lättare att förstå varför de agerar på ett vist sätt osv. Det man ska utesluta helt är att jämför djur med människan. Många gör tyvärr detta även fast det vet om att vi inte funkar likadant. Tex bestraffar ett djur långt efter ett osunt beteende, detta kan inte djur koppla ihop, de är inte långsinta men de har ett långt minne men inte på samma sätt som vi människor. 
En djur föds aldrig aggressivt. 
Ha alltid i åtanken att en aggressiv/elak/vaktande tupp kan vara sjuk eller ha ont någonstans.
En tupps jobb är att vaka över sin flock och skydda/varna sina hönor mot olika faror.

Nu till varför vissa tuppar blir sk aggressiva mot människor. 


Jag har haft min tupp sen han var lite kyckling, lika så halva gänget av hönorna. Två relativt nya hönor har tillkommit utan större problem. Tuppen är snart 1 år.
Det har aldrig varit något problem med tuppen, har kunna hålla i honom i famnen och gosat, kommer på inkallning, har aldrig visat en tillstymmelse till aggressivitet. 
Min upplevelse är att man ska vara uppmärksam och något förändras eller en händelse som utmärker sig då tuppen  har fått ett förändrat beteende. Det kan vara något som vi människor inte tycker är något konstigt eller anmärkningsvärt. 
Jag hade innan läst många trådar på Facebook hur man har problem med tuppar som attackerar människor och i vissa fall andra djur. 
Tyckte det var intressant. Eftersom jag är så fascinerad över djurs beteenden så började jag testa min tupp lite försiktigt, bara små små justeringar i mitt sätt att vara. Låtsades att jag tvekade lite när jag skulle in till dom, när jag skulle ge mat så ryckte jag undan min hand osv. Jag märkte direkt en reaktion hos tuppen. Han uppmärksammade min förändring i kroppsspråket. Men han gjorde inget. 

Min tupp blev förändrad i sitt beteende nästan över en natt. 
En granne ett hus bort skaffade höns och tupp. Den tuppen galer mycket enligt mig då jag är van med min som bara galer tidigt på morgonen i hönshuset och sen inget mer på dagarna/kvällen. 
Min tupp började svara upp på den andres kukulicku efter några dagar då den förstått att den ev fått konkurrens. Det var då den gick till attack för första gången. Jag blev så paff att jag bara stod still och gapade, då fick jag en kick till. Detta höll på i ca 2 veckor från och till, ofta när jag släppte ut dom i hönsgården för frukost eller när de va lösa i trädgården. Även när jag gick för bli i högt tempo nära hönsen och tuppen. 
Oftast för morgonen, skämtade min sambo att tuppen hade fått väldigt dåligt morgon humör!
Det tog ett tag innan jag kopplade vad som hade hänt och varför han agerade på detta sätt.
Min teori är att en annan tupp helt plötsligt dök upp (grannens) och nu var han beredd på att försvara sin flock till varje pris och då gav sig på mig när han tycker jag var för närgången.
Så min åtgärd var att visa mer respekt till honom och hans hönor, ge honom mer utrymme och undvika situationer då jag gick rakt emot honom eller passera för nära. Så han började koppla mej med= icke hot/fara/konkurrens/obehag
Respekt ger respekt. 

Varför kom jag på just att agera på detta sätt?

Jag tänkte bara på hur jag skulle gjort med en hund som betedde sig liknande sätt.
En hund som känner sig hotat skulle jag aldrig exempelvis trycka ned på marken, hytta med en kratta, göra mig stor och springa mot den, kasta vatten, ta upp hunden och hålla den uppochner i benen, ge den en känga eller i värsta fall ta fram yxan och hugga huvudet av den. 
Detta är vad många människor gör med sina tuppar som blir aggressiva…tyvärr.
Några kanske lyckas att skrämma sin tupp så pass mycket att den inte vågar visa att den känner sig hotad. Men jag anser bara att det är en tickande bomb som går om kring. Troligtvis så har den associerat dig med hotet och dig med "bestraffningen" så om den blir hotad av en annan människa så kommer den troligtvis attackera igen. Samma gäller med hundar, du kan tukta din hund så den blir så pass rädd för dig att den inte våga göra något annat än att lyda dig. Men om en annan person håller i kopplet och hunden upplever något hotfullt kommer den troligtvis våga agera utåt när den inte har sin hemska och läskiga hundägare bredvid sig….
En väldigt intressant anmärkning kring detta är att tuppen ALDRIG gått på min hund, trotts att hon är lite oförsiktig och kommer springandes mot dom ibland. Hon kan gå fram och äta med dom utan att tuppen bryr sig. Ska tilläggas att min hund har aldrig gjort någonting mot hönsen/tuppen. Hunden har till och med varit väldigt nära när tuppen attackerat mig utan att hon blivit inblandad. 

Varför då kanske ni undrar?

Jo, min teori är att tuppen ser att hunden inte utgör något hot, han läser av det i hennes kroppsspråk. 
Tuppen vet inte om att det är en kamphundsras och att hon skulle teoretiskt sätt kunna döda honom i ett bett. nej, de ända han kan göra är att läsa hennes kroppsspråk och utgår från det, trotts att de är helt olika djurarter. 

Men om man nu har förstått vad allt detta går ut på men tuppen slutar inte med sitt beteende utan fortsätter att gå till attack även fast man ger honom mer space och respekt?

Här tänker jag samma sak som med hundar. Vi inbillar oss att vi är bekväma med djuret för vi har förstått dess agerande. men i själva verket har vi inte ändrat vårt kroppsspråk, vilket vi tror.
Det kan vara så att man tvekar en extra gång innan man går in i hönshuset eller tvekar lite när man passerar tuppen ute på gräsmattan. De är inga dumma djur, de har stenkoll både på dig och omgivningen. Är du inte bekväm med din tupp så kommer inte han vara bekväm med dig. Det är min teori. 

Om man du inte kan förhålla dig till din tupp och det inte blir bättre?

Då tycker jag att man ska omplacera den. Framför allt om det finns barn med i bilden som kan bli drabbade och skadade. Det finns mycket stora chanser att den kommer bli som vanlig ingen i ett nytt hem! Om ingen vill ha tuppen så kanske ev avlivning krävs. 
Men det man ska ta med sig är att det är ett djur och den agerar som djur gör i hotfulla situationer och ge den en chans att få tillbaka förtroendet för dig för att sedan kunna visa dig respekt!

Lycka till och tack för att du tog dig tid att läsa detta!



måndag 4 maj 2015

Det som inte fick hända hände….

Sorgen och förtvivlan är stor. Jag kan fortfarande knappt inte fatta att det hänt trotts det gått en vecka. 
Förra måndagen tog sig troligtvis en räv in i voljären och dödade alla mina 25 små älskingar…
18 stycken tog den med sig och 7 låg kvar döda när jag skulle upp och ge frukost till dom. 
Dom hade bara hunnit njuta av deras fina ny hem i knappt en vecka.
Två dagar innan hade en av mina egenkläckta kycklingar lagt sitt första ägg. 
De hade funnit sig till rätta och vissa av dom hade redan fått sina favoritplatser. 
Jag tyckte vi hade säkrat upp så bra runt om voljären med nät som gick ut en bit och vi hade lagt stenar på de ställen som behövdes, men icke. Djuret som tog sig in hade prov grävt på ca 4 ställen innen den hittade ett mellanrum mellan två stora stenar och tog sig in. Måttet på hålet var ca 10 högt och 15 cm brett. Inget blod, inga fjädrar eller några andra typ av spår hittade vi. Spårlöst hade den tagit med 18 st. 
Jag hoppas så innerligt att de gick fort och att ingen led. 
Mina älskade älskade små vaktlar.

Naturen har sin gång och det är bara att acceptera men det är svårt när de alla betydde så oerhört mycket för mig. Nu har vi säkrat upp så mycket vi kan.
Lagt ännu mer nät ca 50 cm, hällt betong över allt och lagt markplattor, tegelstenar och stora stenar över. 
hålet som djuret grävt och tagit sig in

när och tegelstenar. (Träskrivorna till vänster ha inget med säkerheten att göra.)

Nät, betong och markplattor. bredvid ligger stora nedgrävda stenblock.

Framför nätdörren har jag nu också säkrat med stora stenblock.